Elin Erssons initiativ, att vägra sätta sig ned i flygplanet som skulle transportera en person som skulle utvisas till Afganistan, har lett till en diskussion i tidningar och på sociala medier. Vissa har hyllat Elins mod andra har förfasat sig över hennes agerande och hävdar att det inte hör hemma i en rättsstat.

Begreppet rättsstat tar sin utgångspunkt i förhållandet mellan den enskilde och staten. Man kan uttrycka det som att en demokratisk rättsstat kännetecknas av att den enskilde åtnjuter skydd mot statens i och för sig legitima maktutövning. I en rättsstat råder rättssäkerhet. Rättssäkerheten bygger på vissa principer som oskuldspresumtionen, proportionalitet, förutsebarhet, allas likhet inför lagen m.m. En demokratisk rättsstat ska garantera mänskliga rättigheter som dessa kommer till uttryck i lagar och konventioner. Härför krävs bland annat fria val, oberoende och opartiska domstolar, god lagstiftning och förutsebar rättstillämpning m.m. Det främsta kännetecknet för en rättsstat är inte att människor är laglydiga, som några hävdar. Det är ett tillstånd som nog snarare kännetecknar diktaturer. Detta sagt är det givetvis viktigt att lagar följs och att rättsstaten för att fungera effektivt också kan garantera rättstrygghet för medborgarna samt att dessa upplever staten som en legitim företrädare för människorna. Annars riskerar statens legitimitet att urholkas och människors benägenhet att följa lagar att minska. Demokrati är inte begränsat till majoritetsstyre. Den omständigheten att det råder samstämmighet i riksdagen om utformningen av viss lagstiftning gör den inte per automatik förenlig med grundlag eller konventioner. Något som det förefaller finnas ett visst behov av att påminna om.

För att återgå till Elin saknar jag underlag för att bedöma huruvida hon har gjort sig skyldig till något brott, brutit mot någon administrativ föreskrift eller måhända brutit mot avtalet med flygbolaget. Det är enligt min mening huvudsakligen ointressant. Jag har heller ingen som helst kunskap om den person som skulle utvisas till Afganistan. Det är också av underordnad betydelse, oaktat det påstås handla om en 52 åring man som tidigare dömts för brott. Poängen är att människor inte ska utvisas till ett land som är i krig och där riskera sina liv alldeles oavsett om beslutet är fattat med stöd av lag och i enlighet med tidigare rättstillämpning. Mot detta har Elin visat motstånd.

Jag vihåller att fler människor borde stå upp för de de tror på. Det innebär givetvis inte att det vore fritt fram att begå allehanda brott. Men, civil olydnad har inte sällan varit en förutsättning för utveckling. Frihetsrörelser, miljörörelser, kvinnorörelser har aktivt bidragit till viktiga samhällsförändringar. Civil olydnad är ett sätt att utan våld transparent reagera mot vad man tycker är missbruk av makt och orättfärdigt. Problemet under historiens gång har enligt min mening inte varit för mycket civil olydnad, utan frånvaron av civil kurage. Alltför få har bekvämat sig med att regera när diktatorer eller folkvalda missbrukat sin makt. Alla de modiga frihetskämpar, journalister och advokater som trots allt, ofta med risk för sina liv opponerar sig i kampen för mänskliga rättigheter är enligt min mening värda all respekt. Elin har inte riskerat sitt liv, men hon har visat mod och stått upp för något som hon med många andra anser vara en engelägen fråga i rättsstaten Sverige.