Mark- och berggrunden

De vanligaste jordarterna i Borgå stads område är morän, lera och mjäla. Lermarker finns i låglandet, i synnerhet i ådalarna. Grus och sand finns särskilt i två åsar i nordväst-sydöstlig riktning som följer Borgå å och Illbyån och fortsätter ända till skärgården. Åsarna visar var ismassornas smältvatten har runnit.

De viktigaste bergarterna i berggrunden är olika granitiska och granodioritiska djupbergarter. I områdets södra del, i Pellinge skärgård finns vulkaniska bergarter. Sydöstra Finlands rapakiviområde eller Viborgs rapakivimassiv sträcker sig till områdets östra del. I områdets västra del finns Onasgranit som kännetecknas av en brunskiftande röd färg. I Virvik finns sällsynt klotgranit. Ytbergarter, till exempel glimmergnejs, finns i synnerhet i områdets nordvästra del.

Tagande av mark- och bergsubstanser

Det främsta syftet med marktäktslagen är styra tagandet av marksubstanser så att skyddet av natur och landskap samt övriga miljövärden kan tryggas i enlighet med principerna för hållbar utveckling. Regleringen av täktverksamheten har en nära koppling till planeringen av markanvändningen, jord- och vattenbyggnad, skyddet av grundvatten samt miljövård och naturskydd. Enligt 2 § i miljöskyddsförordningen (713/2014) ska den kommunala miljövårdsmyndigheten handlägga ansökan om miljötillstånd gällande malm- eller mineralbrytning eller tagande av marksubstanser, då det är fråga om följande:

  • stenbrott eller sådan stenbrytning som är anknuten till annat än schaktningsarbete där stenmaterial behandlas minst 50 dagar,
  • permanenta stenkrossar eller anläggningar för kalkstensmalning, eller flyttbara stenkrossar eller anläggningar för kalkstensmalning som är förlagda till ett visst område och är i användning sammanlagt minst 50 dagar.

Förorenad mark

Sanering av mark och grundvatten på ett förorenat område och utnyttjande av marksubstanser som tagits i samband med sanering på täktområdet, eller bortskaffande av marksubstanserna för behandling annanstans, kan inledas genom en anmälan till den statliga tillsynsmyndigheten (ELY-centralen), om saneringen inte kräver miljötillstånd enligt 4 kap. i miljöskyddslagen (527/2014).

Överskottsmassor

Rena överskottsmassor från byggarbetsplatser är enligt avfallslagen avfall som endast får tas emot av inrättningar med miljötillstånd för mottagningsverksamheten. Både den som lämnar över avfallet (markägare) och den som mottar avfallet har ansvar för avfallets slutgiltiga placering. Om förflyttande av överskottsmassor ska det upprättas ett överföringsdokument som ska förvaras för myndighetskontroller under minst tre års tid. Rena överskottsmassor kan utnyttjas med ett tillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen.

Miljöbrott

Allvarliga miljöbrott handlar oftast om försummelser vid avfallshantering. Bakom miljöbrott ligger en strävan efter ekonomisk nytta, vinstmaximering och minimering av kostnaderna, varvid den brottsliga verksamheten försvårar avsevärt lönsamheten och verksamhetsmöjligheterna för laglydiga företag i branschen. Med ett miljöbrott avses förutom olovlig verksamhet också påförande av skada på naturen eller livsmiljön, förorening eller verksamhet som bryter mot miljöföreskrifterna. Av föroreningsbrotten är bland annat olagliga avstjälpningsplatser samt förorening av vatten eller luft de vanligaste.

Tillsynen av miljölagstiftningen hör till miljövårdsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten har möjlighet och skyldighet att föra förbrytelser mot miljölagstiftningen till straffrättsligt förfarande. Om tillsynsmyndigheten märker att en verksamhetsidkare som övervakas brutit mot miljöföreskrifterna på ett betydande och planmässigt sätt, ska denne polisanmäla fallet (MSL 188 §). Också enskilda medborgare kan polisanmäla ett miljöbrott. Också ELY-centralen ska meddelas om en anmälan som gjorts eftersom ELY-centralen är målsägande i ärenden som gör intrång i allmänna intressen.